Jag fann detta..
"För ett år sedan fick jag världens mest hemska samtal, det som någon försökte säga till mig försökte jag bara ignorera. Nej, det är ett skämt, det kan och får inte vara sant. Men, det var sant. En stor del av mig hade förlängt sin semester alldeles för länge. En av mina bästa vänner hade fortsatt sin semester i himlen, och hon tänkte inte återvända.
10 juli, för ett år sedan, var en dag jag levde i dimma. Minnena har faktiskt bleknat, men då och då minns jag dagen som om den var igår. Och jag kan, utan att tveka det allra minsta, säga att den 10 juli, för ett år sedan, var den värsta dagen i hela mitt liv.
Innan jag somnade inatt, insåg jag att för ett år sedan så sov min bästa vän för sista gången. Jag insåg hur ovetande hon var om vad som skulle hända inom bara några timmar. Men jag insåg också att det var bäst för henne att inte veta något alls. Jag har fortfarande inte förstått att hon, som bara skulle på semester till bulgarien, aldrig kom hem igen. Kanske kommer jag aldrig förstå ordentligt, kanske kommer jag alltid ha det hoppet kvar. Hoppet om att hon en dag, har tagit planet hem igen. Hem till alla som saknat henne så. idag är en dag fylld av minnen. Minnen som jag egentligen inte vill minnas. Men minnena klamrar sig fast vid mig, envist. Det är jobbiga minnen, men minnena från den 10 juli är inte dom enda jag har. Det finns så otroligt många fler, och dessa minnen är något jag alltid kommer minnas. Jag kommer alltid bära med mig dom.
Året har gått hur fort som helst, kanske för fort, men om ett år har det gått 2 år, och om 2 år, 3 hela år... Det tar emot att säga, men livet går vidare. Och det måste få göra det, vi kan inte trycka på paus. Men vissa stunder är det exakt vad man skulle vilja göra. Man skulle bara vilja kunna stanna upp för ett tag, stanna upp för att hinna andas. Vart du än är så kommer jag, för all framtid, i alla mina dagar älska dig bästa vän!"
Amelie Pettersson 10/7 - 07
Som jag saknar dig bästa vän.
10 juli, för ett år sedan, var en dag jag levde i dimma. Minnena har faktiskt bleknat, men då och då minns jag dagen som om den var igår. Och jag kan, utan att tveka det allra minsta, säga att den 10 juli, för ett år sedan, var den värsta dagen i hela mitt liv.
Innan jag somnade inatt, insåg jag att för ett år sedan så sov min bästa vän för sista gången. Jag insåg hur ovetande hon var om vad som skulle hända inom bara några timmar. Men jag insåg också att det var bäst för henne att inte veta något alls. Jag har fortfarande inte förstått att hon, som bara skulle på semester till bulgarien, aldrig kom hem igen. Kanske kommer jag aldrig förstå ordentligt, kanske kommer jag alltid ha det hoppet kvar. Hoppet om att hon en dag, har tagit planet hem igen. Hem till alla som saknat henne så. idag är en dag fylld av minnen. Minnen som jag egentligen inte vill minnas. Men minnena klamrar sig fast vid mig, envist. Det är jobbiga minnen, men minnena från den 10 juli är inte dom enda jag har. Det finns så otroligt många fler, och dessa minnen är något jag alltid kommer minnas. Jag kommer alltid bära med mig dom.
Året har gått hur fort som helst, kanske för fort, men om ett år har det gått 2 år, och om 2 år, 3 hela år... Det tar emot att säga, men livet går vidare. Och det måste få göra det, vi kan inte trycka på paus. Men vissa stunder är det exakt vad man skulle vilja göra. Man skulle bara vilja kunna stanna upp för ett tag, stanna upp för att hinna andas. Vart du än är så kommer jag, för all framtid, i alla mina dagar älska dig bästa vän!"
Amelie Pettersson 10/7 - 07
Som jag saknar dig bästa vän.
Vill du kommentera?
Postat av: agnes
:( <3
Postat av: Fanny
saknar <3
Trackback
