Osäkerheten är ett faktum. Jag kanske inte bli fri imorgon. Jag kanske mår ännu sämre i slutet av morgondagen, eller kanske ännu bättre. Jag hatar att inte veta, hatar att inte ha möjlighet att se in i framtiden. Jag försöker finna positiva tankar, för att peppa mig själv. Jag vill ju må bättre, varför inte bara kämpa. Bitchslappar på mig. Nu måste det ske ändring.

Nu ska jag sova bort alla miljoner fjärilar som befinner sig i min mage. Dock kommer de vara minst lika många imorgon bitti.