Igår var det ångest för mycket.
Ångest för rädsla för ensamhet. Ångest för att jag blev sviken och egentligen inte visste varför. Ångest för att jag aldrig gör som jag har lovat. Och sen den ångesten som dyker upp som på rutin, den känner jag igen så väl.

Namnkalas står på dagens planering. Jag är nervös. Massa människor, förmodligen glada människor och så jag. Jag håller alla mina tummar. Jag ska hålla huvudet kallt.
Även en hel del plugg ska hinnas med under denna lördag, fan för svenska B.

Jag älskar dig oavsett, glöm aldrig det