5 dagar kvar. Ska jag vara ärlig så måste jag medge att det känns som en evighet. Men har jag klarat 13 dagar så borde det väl vara en lätt match som återstår. Jag tvivlar ungefär lika mycket som Tomas just nu. Jag tvivlar på mig själv, rädd för hur min framtid kommer att se ut. Jag är rädd för förändringar som går åt "fel" håll. Jag vill ju bara acceptera mig själv såsom jag faktiskt är, vara nöjd. Livet är förjäkla svårt. Jag är bara så otroligt rädd att allt kommer bli värre.

Nu ska jag plugga matte ett tag, fixa iordning mig, gå hem till M, P och älsklingsA och sen bege oss till Strängnäs. Det ska bli marknad och födelsedagsfirande - grattis Samuel! Under kvällen blir det ytterligare en gratulation, i form av partaj hos Johan och Sandra. Dock känner jag mig nada pepp på alla dagens planer, men livet är ju förjäkla svårt. Så jag trotsar de negativa tankarna och blickar framåt.