Det ser ut att bli lovely väder idag, solen går strax upp. Jag är nervös.
Igår fick jag umgås med mina älskade. Fisksoppa, promenad med älsklingsAxel, lite matte och skitsnack är alltid uppskattat från min sida. Tack för att ni är ni!

Jag är inne på nionde dagen. Jag lägger oftare märke till alla som promenerar och löper. Alla som är på väg till friskis (ja, man lär känna sina motionärer), med väskan på ryggen och ett leende på läpparna. Kanske ska dom köra ett hårt styrkepass på gymet, kanske vätternpasset på spinningen eller kanske ki-yogan med Anna. Jag vill också, vill av hela mitt hjärta. Jag upprepar för mig själv, gång på gång; du blir starkare. Rädslan är enorm, likaså ångesten. Bäst fan för er att detta innebär mer gott än ont för mig, för det är en ren pina.