Det är omöjligt att bara vara lycklig. Självklart är det precis vad jag verkligen vill vara, men jag kan inte. Inte nu.
Som jag avundas alla som slipper leva i mitt helvete. Just nu vill jag påstå att min dag har varit förjävlig. Kanske påstår jag inte det senare, men nu känns den verkligen som en förjävlig dag.

Jag vill att hela världen ska veta hur jag mår, samtidigt som jag bara vill gråta i min ensamhet och hålla ångesten för mig själv. Förlåt för allt.

Jag får yoga ikväll, men jag tänker inte göra det.