En fika med mina älskade och en underbar Bettan - jag kan bara säga tack!
Förlåt om jag inte alltid är stark, förlåt om jag ibland inte är den Amelie ni lärt känna.

Vad tjänar jag egentligen på att vara nere?
Ingenting, med stort i. Sånt där är bara slöseri med tid, onödigt och bortkastat. Jag orkar inte vara hon som inte ler, hon som omöjligt och envist inte kan se glädje. Jag vill vara hon med lyckan.

Imorgon blir det santa baby utav bara tusan. Nervös, javisst!